Branschnyheter

Möjlighet att lämna in ny avstämning vid korttidsarbete

Reglerna om korttidsarbete har uppehållit en del av allas vårt intellekt sedan pandemin bröt ut. Trubbigt och praktiskt svårhanterligt är några kommentarer jag fått höra att man upplever regelverket. Riksdagen har nu beslutat om ändrade regler vad gäller avstämning av stöd vid korttidsarbete.

Återbetalningskraven från Tillväxtverket fortsätter att dimpa ner i inkorgen hos arbetsgivare som ansökt om och preliminärt beviljats korttidsstöd. Tillväxtverket har, enligt uppgift, skickat ut tusentals återkravs beslut. Inte sällan beror återbetalningskraven på att arbetsgivarens avstämning för stödet kommit in för sent till Tillväxtverket.

Generellt gäller att avstämning ska lämnas in till Tillväxtverket var tredje månad. Om avstämningen inte skickas in i tid är man som arbetsgivare skyldig att betala tillbaka hela det tidigare beviljade preliminära stödet för vilken periodavstämningen rör. Detta gäller såvida det inte är uppenbart oskäligt att kräva tillbaka hela det utbetalade korttidsstödet.

Kraven för att återbetalningsskyldigheten ska anses uppenbart oskäligt är högt ställda. Av erfarenhet från överprövningar av Tillväxtverkets återbetalningsbeslut kan slutsatsen dras att omständigheter så som att Tillväxtverkets datasystem legat nere, avstämningen laddats upp och sparats på Tillväxtverkets hemsida men inte signerats genom BankID, den ansvarige varit sjuk i covid-19 vid avstämningstillfället inte är sådana omständigheter som medför att återbetalningsskyldigheten anses oskälig. Den praxis som utvecklats ger än idag ingen tydlig vägledning för vad som skulle kunna utgöra en sådan omständighet som medför att ett återbetalningskrav anses oskäligt i de fall avstämningen inte inkommit i rätt tid.

Konsekvensen – att arbetsgivaren ska betala tillbaka hela det utbetalda korttidsstödet– när arbetsgivaren inkommit en dag sent med avstämningen för den aktuella perioden, har av många ansetts oproportionerligt.

Mot denna bakgrund har riksdagen sagt ja till regeringens förslag om ändrade regler för avstämning av stöd vid korttidsarbete. De ändrade reglerna innebär att från 1 november 2021 ska Tillväxtverket skicka ett föreläggande om att avstämning måste lämnas in till den arbetsgivare som är sen med sin avstämning. Endast om arbetsgivaren, trots sådant föreläggande, är fortsatt sen med att lämna in sin avstämning ska arbetsgivaren bli skyldig att betala tillbaka det preliminära stödet. Det vill säga, genom lagändringen kan Tillväxtverket inte passivt se på när arbetsgivare ”missar” avstämningsdagen och därefter besluta om återbetalningsskyldighet. Det krävs genom lagändringen att Tillväxtverket aktivt påminner arbetsgivaren om sin skyldighet att lämna in avstämning vid äventyr att arbetsgivaren annars riskerar att bli återbetalningsskyldig.

De ändrade reglerna innebär också att de arbetsgivare som redan har fått beslut om återkrav på grund av för sent inkommen avstämning, i vissa fall, från och med 1 januari 2022 ska kunna lämna in en ny anmälan om avstämning. Den möjligheten kommer att gälla preliminärt beviljat korttidsstöd som lämnats under perioden 16 mars 2020 – 30 juni 2021. Möjligheten att lämna in en ny avstämning kommer, som sagt, endast att omfatta de arbetsgivare som fått ett återbetalningskrav på sig och där återbetalningskravet är hänförligt till för sent inkommen avstämning.

Om den nya avstämningen visar att arbetsgivaren uppfyller förutsättningarna för att få korttidsstöd kan Tillväxtverket med de nya reglerna fatta beslut, trots myndighetens tidigare meddelade beslut om återkrav, om att det tidigare preliminära stödet ska slutligt betalas ut. Den nya anmälan om avstämning ska lämnas till Tillväxtverket senast 30 april 2022 och får endast omfatta de stödperioder som arbetsgivaren har blivit återbetalningsskyldig för.

Givet de ändrade reglerna om anmälan om avstämning kommer vi sannolikt får se praxis utvecklas ytterligare för vad som anses utgöra skäl respektive inte skäl för återbetalningsskyldighet kopplat till för sent inkommen avstämning.

Denna artikel är skriven av advokat Anneli Lönnborg verksam vid Advokatfirman Fylgia, www.fylgia.se.